Översättning © Göran Ogén
2015‑08‑28
1.
Sufiska visdomsord (1)
الحِكَمُ العَطاَئِيَّة
* * *
2.
Noter
(Om ⇒ Dhikr i Sufiska visdomsord)
* * *
3.
Litteraturförteckning
1.
Sufiska visdomsord 1–240
• 1 • 2 • 3 • 4 • 5 • 6 • 7 • 8 • 9 • 10 • 11 • 12 • 13 • 14 • 15 • 16 • 17 • 18 • 19 • 20 • 21 • 22 • 23 • 24 • 25 • 26 • 27 • 28 • 29 • 30 • 31 • 32 • 33 • 34 • 35 • 36 • 37 • 38 • 39 • 40 • 41 • 42 • 43 • 44 • 45 • 46 • 47 • 48 • 49 • 50 • 51 • 52 • 53 • 54 • 55 • 56 • 57 • 58 • 59 • 60 • 61 • 62 • 63 • 64 • 65 • 66 • 67 • 68 • 69 • 70 • 71 • 72 • 73 • 74 • 75 • 76 • 77 • 78 • 79 • 80 • 81 • 82 • 83 • 84 • 85 • 86 • 87 • 88 • 89 • 90 • 91 • 92 • 93 • 94 • 95 • 96 • 97 • 98 • 99 • 100 • 101 • 102 • 103 • 104 • 105 • 106 • 107 • 108 • 109 • 110 • 111 • 112 • 113 • 114 • 115 • 116 • 117 • 118 • 119 • 120 • 121 • 122 • 123 • 124 • 125 • 126 • 127 • 128 • 129 • 130 • 131 • 132 • 133 • 134 • 135 • 136 • 137 • 138 • 139 • 140 • 141 • 142 • 143 • 144 • 145 • 146 • 147 • 148 • 149 • 150 • 151 • 152 • 153 • 154 • 155 • 156 • 157 • 158 • 159 • 160 • 161 • 162 • 163 • 164 • 165 • 166 • 167 • 168 • 169 • 170 • 171 • 172 • 173 • 174 • 175 • 176 • 177 • 178 • 179 • 180 • 181 • 182 • 183 • 184 • 185 • 186 • 187 • 188 • 189 • 190 • 191 • 192 • 193 • 194 • 195 • 196 • 197 • 198 • 199 • 200 • 201 • 202 • 203 • 204 • 205 • 206 • 207 • 208 • 209 • 210 • 211 • 212 • 213 • 214 • 215 • 216 • 217 • 218 • 219 • 220 • 221 • 222 • 223 • 224 • 225 • 226 • 227 • 228 • 229 • 230 • 231 • 232 • 233 • 234 • 235 • 236 • 237 • 238 • 239 • 240 •
{1} Kännetecknet på att man lägger för stor vikt vid sitt eget initiativ är att hoppet avtar då man misslyckas.
{2} Om du söker utblottning trots att Gud påbjudit dig materiellt förvärv beror detta på ett dolt begär hos dig. Om du söker materiellt förvärv trots att Gud påbjudit dig utblottning beror detta på att du brister i din högre strävan.
{3} Människans föregripande strävanden förmår inte bryta igenom de gudomliga rådslutens hägnader.
{4} Gör dig fri från behovet att styra din egen livskurs: ty det någon annan i ditt ställe redan bekymrat sig om skall du inte själv bekymra dig om.
{5} Din strävan efter det som är garanterat dig och din försummelse av det som krävs av dig pekar på att din inre syn är förblindad.
{6} Även om bönhörelsen – din intensiva bön till trots – kommer sent, så låt inte detta bli ett skäl till din resignation. Ty Han har garanterat dig ett svar på det Han väljer ut åt dig – inte på det du väljer ut åt dig själv; och vid den tidpunkt Han önskar – inte vid den tidpunkt du önskar.
{7} Även om uppfyllelsen av det utlovade uteblir – fastän dess frist är förutbestämd – så låt inte detta få dig att tvivla på löftet, på det att det icke må leda till att din inre syn försämras och ditt innerstas ljus utsläcks.
{8} Om Han öppnar en väg för dig till att lära känna Honom, bry dig då inte om ifall det du gjort är ringa. Ty Han öppnar den inte för dig utan att Han själv vill få dig att lära känna Honom. Vet du inte att det är Han som erbjuder dig att få lära känna Honom, medan du endast bringar Honom dina gärningar? Det du erbjuder Honom: vad är det värt i förhållande till det Han erbjuder dig?
{9} Gärningarna är av mångahanda slag till följd av mångfalden av de andliga tillståndens inströmningar.
{10} Gärningarna är stela gestalter men blir besjälade genom att hjärtehemlighetens rena uppriktighet bor i dem.
⇑
{11} Begrav din existens i den mörka jorden, ty fröet gror ej och bringar ej någon mogen frukt utan att först ha begravts i jorden.
{12} Intet gagnar ditt hjärta så som den ensamhet med vilken du beträder eftertankens sfär.
{13} Hur skulle ett hjärta kunna stråla om det återspeglade reflexerna från skapade varelser?
Hur skulle det kunna färdas mot Gud om det vore fjättrat vid sina lidelser?
Hur skulle det kunna längta efter att träda inför Guds närvaro om det inte vore renat från sina försummelser?
Hur skulle det kunna hoppas på att förstå hjärtehemligheternas finare nyanser om det inte hade omvänt sig från sina försyndelser?
{14} Tillvaron i sin helhet är mörker ehuru Guds uppenbarelse i den lyser upp den. Den som ser tillvaron utan att vittna om Honom i den eller inför den är verkligen i avsaknad av ljus, och molnen från det skapade skärmar av honom från de andliga insikternas solar.
{15} Det som pekar på förekomsten av Hans allmakt {lovad vare Han} är att Han har avskärmat dig från sig genom det som icke äger vara inför Honom.
Eller hur skulle man kunna föreställa sig att något beslöjar Honom,
då det är Han som uppenbarar varje ting;
då det är Han som uppenbarar sig i varje ting;
då det är Han som uppenbarar sig för varje ting;
då det är Han som uppenbarar sig före existensen av varje ting;
då det är Han som är mer uppenbar än varje ting;
då Han är den allenavarande tillsammans med vilken intet ting finnes;
då Han är närmare dig än varje ting;
då intet skulle finnas om inte Han funnes?
O under! Hur kan Varat uppenbara sig i intet och hur kan det förgängliga bestå jämsides med Honom som bär evighetens attribut?!
{16} Den som vill att något annat händer för stunden än det som Gud uppenbarat lever förvisso fortfarande kvar i sin okunnighet.
{17} Att vilja skjuta upp sina goda gärningar tills man har tid över tillhör en av jagets lättsinnigheter.
{18} Begär inte av Honom att Han skall befria dig ur ett andligt tillstånd för att använda dig i ett annat, ty om Han ville använda dig skulle Han göra det utan att behöva befria dig ur ett andligt tillstånd för att sedan placera dig i ett annat.
{19} Knappt hinner sufierns strävan stanna inför det som avslöjats, förrän verklighetens röster ropar till honom: »Det du söker ligger framför dig!»
Och knappt hinner de skapade tingens skepnader tjusa honom, förrän deras realiteter ropar till honom: »Vi utgör blott en prövning, så var icke otrogen!» (Koranen 2:96).
{20} Ber du Honom om något är det att misstro Honom. Söker du Honom är det å din sida tecken på frånvaro från Honom. Söker du någon annan än Honom beror det på att du saknar skamkänsla gentemot Honom. Ber du någon annan än Honom om något beror det på att du befinner dig långt borta från Honom.
⇑
{21} Du kan inte ta ett enda andetag utan att ett gudomligt rådslut ligger bakom det och förverkligar det i dig.
{22} Inrikta inte din uppmärksamhet på att bli fri från oväsentligheter, ty detta skulle hindra dig från att vara uppmärksam på Honom under de omständigheter Han placerat dig i.
{23} Förvåna dig inte över att ledsamheter inträffar så länge du vistas i Denna Världen, ty den kan inte manifestera mer än vad som anstår dess egenskaper eller vad dess natur förpliktigar den till.
{24} Ett sökande med din Herre som utgångspunkt blir aldrig ett dött lopp, medan ett sökande med dig själv som utgångspunkt aldrig blir framgångsrikt.
{25} Ett tecken på ett framgångsrikt slut (på den sufiska vägen) är att man redan vid starten vänt åter till Gud (och inte bara till det yttre följt den sufiska vägen). Ty även slutet kommer att stråla klart för den, vars början strålat klar.
{26} Det som anförtrotts det innerstas osynliga värld bör också uppenbara sig vid omvittnandet av de synliga tingen.
{27} Vilken skillnad mellan den som är ledd av Honom och den som söker leda Honom i bevis! Den som är ledd av Honom känner Honom till följd av Hans vänskap och bekräftar världens gång utifrån Honom som dess existensgrund. Söka leda Honom i bevis visar däremot att man inte nått fram till Honom. Om inte, när har Han varit så frånvarande att man skulle behövt härleda Honom? Eller när har Han varit så långt borta att det varit spåren av Honom som måst knyta an till Honom?
{28} För dem som nått fram till Honom gäller: »Må den som har överflöd spendera av sitt överflöd.» (Koranen 65:7) För dem som färdas mot Honom gäller: »Den vars knappa lott utmätts åt honom […]» (Koranen 65:7) De som färdas mot Honom är vägledda av färdriktningens ljus, medan de som nått fram är delaktiga av Hans ljus. De förra är beroende av ljuset, medan de senare äger ljuset, ty de är till för Gud och inte för något vid sidan om Honom. »Säg ›Gud‹ och låt dem (de andra) sedan roa sig i sin diskussion!» (Koranen 6:91)
{29} Det är bättre att du är uppmärksam på de brister som finns inom dig än att du försöker vara uppmärksam på de osynliga ting som är fördolda för dig.
{30} Gud är inte beslöjad. Det är du som är beslöjad, så att du inte kan blicka hän mot Honom. Ty om något beslöjade Honom, skulle det som beslöjade Honom övertäcka Honom. Och om det funnes något som övertäckte Honom, skulle det därmed finnas något som inringade Hans vara. Och det som kan inringa något har ju en överväldigande makt däröver. »Men Han är den som har den överväldigande makten över sina tjänare.» (Koranen 6:18)
⇑
{31} Fördriv ur din mänskliga natur varje egenskap som är oförenlig med din gudstjänargärning så att du kan svara på anrop från Honom och vara i närheten av Honom.
{32} Roten till varje olydnad, försummelse och önskan är förnöjsamhet med sig själv, medan roten till varje åtlydnad, vaksamhet och avhållsamhet är frånvaron av förnöjsamhet med sig själv. Vidare, det är bättre att du slår följe med en okunnig som inte är nöjd med sig själv än att du sällskapar med en lärd som är nöjd med sig själv. Ty vad är det då för kunskap den lärde som är nöjd med sig själv äger? Och vad är det då egentligen för okunnighet den okunnige som inte är nöjd med sig själv uppvisar?
{33} Strålen från din inre syn vittnar för dig om Hans närhet till dig. Ögat i din inre syn vittnar för dig om ditt icke-vara gentemot Hans vara. Och sanningen hos din inre syn vittnar för dig om Hans vara, men varken om ditt eget vara eller om ditt icke-vara.
{34} Endast Gud var (i begynnelsen) och intet fanns tillsammans med Honom. Och Han är nu så som Han alltid har varit.
{35} Må riktningen i din strävan ej vara inställd på någon annan än Honom, ty Den Givmilde hinnes inte ifatt blott och bart av förhoppningar!
{36} Lägg inte fram ett behov, som Han är upphovsman till, inför någon annan än Honom. Ty hur skulle någon annan än Han kunna lyfta det Han pålägger någon? Och hur skulle den som inte kan lyfta ett behov från sin egen själ kunna vara den som lyfter det från någon annans?
{37} Om du inte har kunnat tänka en god tanke om Honom till följd av Hans egenskaper, så tänk åtminstone en god tanke om Honom på grund av Hans sätt att behandla dig. Har Han då tillvänjt dig till annat än gott, eller har Han berett dig annat än välgärningar?
{38} Det mest förunderliga man kan tänka sig är en som flyr det han ej kan skilja sig från men som söker det han ej kan äga någon varaktig del i. »Det är förvisso inte ögonen som är blinda utan hjärtana i deras bröst.» (Koranen 22:45)
{39} Gå inte från varelse till varelse, på det att du inte må bli lik åsnan vid kvarnhjulet som går runt: det den går till är detsamma som det den kommer ifrån. Gå istället från de skapade varelserna till deras Skapare: »[…] det slutliga målet är hos din Herre.» (Koranen 53:43) Betänk också Profetens ord {välsigne honom Gud} »Den vars flykt är mot Gud och Hans Profet är verkligen på flykt mot Gud och Hans Profet. Och den vars flykt är till Denna Världen för att vinna den eller till en kvinna för att äkta henne är verkligen på flykt mot det för vars skull han flydde.» (Hadīth) Så försök förstå Profetens ord {frid vare med honom} »Hans utvandring är verkligen till det han utvandrade till». Meditera över denna sak, om du äger förstånd. Frid vare med dig!
{40} Sällskapa inte med den, vars andliga tillstånd inte inspirerar dig och vars tal inte leder dig till Gud.
⇑
{41} Kanhända du handlar dåligt, men ditt sällskap som befinner sig i ett sämre tillstånd än du får dig att se det goda handlandet hos dig själv.
{42} Den gärning som föds ur ett åtråfyllt hjärta är aldrig stor, medan den gärning som föds ur ett avhållsamt hjärta aldrig är ringa.
{43} Gärningarnas skönhet är resultaten av de andliga tillståndens skönhet, och de andliga tillståndens skönhet beror på att de andliga stationer man beträtt visat sig vara sanna.
{44} Ge inte upp gudsihågkallandet på grund av att du inte är närvarande hos Gud under det. Ty din försumlighet med att ihågkalla Honom är värre än din försumlighet under ditt ihågkallande av Honom. Kanhända Han lyfter dig från ett gudsihågkallande med försumlighet till ett gudsihågkallande med vakenhet; och därifrån till ett gudsihågkallande med närvaro; och därifrån till ett gudsihågkallande med frånvaro från allt utom Den Ihågkallade. »Och detta vore inte svårt för Gud.» (Koranen 14:23)
{45} Tecknet på ett dött hjärta är att inte vara ledsen över de överenskommelser man försummat och att inte ångra de misstag man begått.
{46} Må försyndelsen inte växa till en arrogans hos dig som vänder dig bort från en positiv uppfattning om Gud den Allrahögste. Ty Han låter försyndelsen hos den som känner sin Herre framstå som liten bredvid Sin egen generositet.
{47} Ingen synd är liten när Han konfronterar dig med sin rättvisa, och ingen synd är stor när Hans nåd vänder sitt ansikte mot dig.
{48} Det finns ingen gärning mer hoppfull för hjärtat än en gärning vars omvittnande är dolt för dig och vars förekomst i dina ögon är föraktlig.
{49} Han låter den andliga inströmningen komma över dig för att du med hjälp av den skall kunna komma till Honom och för att Han skall kunna ta emot dig ur det ovidkommandes grepp och befria dig från de skapade tingens träldom. Han låter den andliga inströmningen komma över dig för att få dig att träda ut ur ditt existentiella fängelse och in i kontemplationens obegränsade vidder.
{50} Ljusstrålarna (från det gudomliga ljuset) är som riddjur för hjärtana och deras hemligheter.
⇑
{51} Ljuset är hjärtats armé liksom mörkret är själens armé. Om Gud vill göra sin tjänare segerrik bistår Han honom med ljusets arméer och skär av mörkrets förstärkningar samt allt ovidkommande från honom.
{52} Det tillkommer ljuset att blottlägga, insikten att döma och hjärtat att rycka framåt eller retirera.
{53} Gläd dig inte över din lydnad (mot Gud) som om den berodde på dig, utan gläd dig över den som en gåva från Gud. »Säg ›Genom Guds nåd och Hans barmhärtighet!‹ Må de glädja sig däröver; detta är bättre än det de hopsamlar.» (Koranen 10:59)
{54} Han avskär dem som färdas mot Honom och dem som har anlänt till Honom från att se sina gärningar och från att skåda sina andliga tillstånd. Beträffande dem som färdas mot Honom så är det på grund av att de i sina gärningar ej helt förverkligat uppriktigheten mot Gud. Och beträffande dem som anlänt till Honom så är det på grund av att Han fått dem att glömma sina andliga tillstånd genom att skåda Honom.
{55} Lumpenhetens grenar växer sig inte höga utom då snikenheten nästlar sig in bland dem.
{56} Intet styr dig så som din fantasi!
{57} Du är en fri man i förhållande till det du ger upp hoppet om men en slav till följd av det du hyser begär efter.
{58} Den som inte närmar sig Gud medelst välgärningarnas smekningar ledes fram till Honom iklädd beprövningarnas bojor.
{59} Den som inte visar tacksamhet mot Guds nådegåvor löper risk att gå miste om dem, medan den som är tacksam för dem därigenom knyter dem till sig med de band som är fästade vid dem.
{60} Hys fruktan, så att Hans ständigt goda handlande mot dig men ditt fortsatt dåliga handlande – Honom till trots – inte må leda dig bort steg för steg! »[…] Vi skall steg för steg leda dem bort utan att de vet det.» (Koranen 7:181)
⇑
{61} Till aspirantens okunnighet hör att handla illa och sedan, om bestraffningen skjuts upp, säga: »Hade detta varit ett dåligt handlande, hade Han säkert avskurit sin hjälp till mig och tvingat mig bort ifrån sig.» I själva verket avskärs hjälpen från aspiranten utan att han är medveten om det, så att hans andliga tillväxt hindras. Och aspiranten placeras i själva verket på den andliga stationen ”avstånd” utan att veta om det, så att han utlämnas åt sina egna nycker och sin egen vilja.
{62} Om du ser en gudstjänare som Gud den Allrahögste satt att recitera litanior och gjort uthållig däri tack vare Hans långvariga bistånd, förakta i så fall inte vad hans Mästare tilldelat honom på grund av att du ej kan se gudskännarnas kännetecken på honom eller gudsälskarnas utstrålning: funnes ingen andlig inströmning, funnes heller ingen litania.
{63} Det finns sådana som Gud satt till att tjäna Honom, och det finns sådana som Gud utmärkt genom sin kärlek till dem: »Allesammans – både de förra och de senare – skall din Herre bistå med sin gåva; och din Herres givande är icke begränsat.» (Koranen 17:21)
{64} De andliga inströmningarna kommer oftast plötsligt och skyddas därigenom från att gudstjänarna skall kunna tillräkna sig dem genom förberedelse.
{65} Ser du någon som svarar på allt han tillfrågas om och ger uttryck åt allt han omvittnar och omnämner allt han vet: ja, dra då härav slutsatsen att han är okunnig.
{66} Han har förvisso gjort Den Kommande Världen till en plats där Han kan belöna sina troende tjänare, emedan Denna Världen ej innehåller det Han vill ge dem, och emedan Han håller deras värde för högt för att belöna dem i en värld utan beständighet.
{67} Om någon finner frukten av sin handling omgående, så är detta ett tecken på dess mottagande i livet efter detta.
{68} Om du vill lära känna ditt värde i Hans ögon: utrön då vad Han just nu utser dig till att uträtta!
{69} När Han begåvar dig med lydnad såväl som med möjligheten att tack vare Hans hjälp klara dig utan den, då skall du veta att Han både till det yttre och till det inre överöst dig med sina nådegåvor.
{70} Det bästa du kan begära av Honom är det som Han begär av dig.
⇑
{71} Att sörja över förlusten av lydnad utan att försöka återuppliva den är ett tecken på förblindelse.
{72} Den som i sitt symbolspråk finner Gud närmare sig än symbolen är inte någon gudskännare. Gudskännare är den som ej längre äger symbolens språk till följd av sitt försvinnande i Hans vara och sitt uppgående i Hans skådande.
{73} Det som går hand i hand med hoppet är handlingen; annars är det blott en önskan.
{74} Det gudskännarna söker hos Gud den Allrahögste är uppriktighet i tjänargärningen och att kunna bevaka Herradömets krav (på rättsskipning).
{75} Han försätter dig i upprymdhet för att icke låta dig förbliva i beklämdhet; och Han försätter dig i beklämdhet för att icke lämna dig kvar i upprymdheten; och Han tager dig ut ur bådadera för att du icke må vara till för något annat än för Honom.
{76} Gudskännarna fruktar mer att försättas i upprymdhet än att försättas i beklämdhet, ty i upprymdheten stannar blott få inom det tillbörligas gränser. Och från upprymdheten tager själen sin förlustelse genom glädjens närvaro, medan det i beklämdheten inte finns någon förlustelse för själen.
{77} Ibland ger Han dig något först och tar det sedan ifrån dig, men ibland tar Han först något ifrån dig och ger dig sedan något. När Han genom fråntagandet öppnar porten till förståelse för dig förvandlas fråntagandet till givandet.
{78} De skapade varelsernas yttre är en villa och deras inre är en förmaning. Själen ser till deras yttre – till villan – medan hjärtat ser till deras inre – till förmaningen.
{79} Om du vill äga ära som ej förgår må du icke söka ära i en ära som förgår.
{80} Det verkliga färdandet består i att du färdas så, att Denna Världens dimensioner försvinner för dig så att du förnimmer Den Kommande Världen såsom närmare dig än vad du är dig själv.
⇑
{81} Då en människa ger dig något är det egentligen ett fråntagande. Då Gud fråntager dig något är det i själva verket en välgärning.
{82} Vår Herre är alltför hög för att Hans tjänare skall köpslå med Honom i kontanter och ge honom återbäring på kredit.
{83} Som sin belöning till dig för din lydnad är det tillräckligt att Han godkänt dig såsom värdig lydnaden.
{84} Som belöning för dem som anstränger sig räcker det som Han uppenbarar för deras hjärtan under deras lydnad mot Honom samt det som Han låter inströmma till dem från den intima vänskapen med Honom.
{85} Om någon tjänar Honom på grund av något han hoppas på från Honom eller för att genom sin lydnad söka avvärja en bestraffning, ja, då går han inte i god för den sanna naturen i Hans egenskaper.
{86} När Han ger dig visar Han sin godhet för dig, och när Han tager ifrån dig visar Han sin styrka för dig. I allt detta ger Han sig tillkänna för dig och går dig till mötes i sin godhet.
{87} Ja, fråntagandet plågar dig förvisso emedan du ej förstår Guds avsikt med det.
{88} Ibland öppnar Han porten till lydnad för dig utan att därför godta din lydnad. Och ibland tvingar Han dig till en synd som visar sig bli orsaken till att du kan nå fram till Honom.
{89} En olydnad som bringar ödmjukhet och nödställdhet är bättre än en lydnad som bringar ära och högmod.
{90} Det finns två slags nådegåvor som ingen varelse undkommit och som inget skapat klarar sig förutan: först framskapandets och sedan livsuppehällets nådegåva. Han benådar dig först med existens och därpå med fortsatt livsuppehälle.
⇑
{91} Ditt armod är en väsenskvalitet hos dig. Då yttre faktorer angriper dig är dessa endast påminnelser för dig om vad som är fördolt för dig av de yttre faktorerna. Yttre omständigheter kan emellertid ej ha någon som helst inverkan på armodets väsenskvalitet.
{92} Din bästa stund är den i vilken du bevittnar ditt armod och återförsätts i ditt tillstånd av att vara föraktad.
{93} När Han gör dig främmande för sin skapelse skall du veta att Han vill öppna porten till förtrolighet med Honom för dig.
{94} Då Han löser din tunga med en begäran skall du veta att Han vill ge dig något.
{95} Gudskännarens nödställdhet upphör aldrig, och hans fäste finnes ej hos någon annan än hos Gud.
{96} Han bestrålar de synliga tingen med ljuset från sina verkningar och de osynliga hjärtehemligheterna med ljuset från sina attribut. Till följd härav slocknar de synliga tingens ljus, medan hjärtanas och de osynliga hjärtehemligheternas ljus aldrig slocknar. Därför säger man: »Sannerligen, dagens sol går ned om natten men hjärtanas sol går aldrig ned.»
{97} Måtte din vetskap om att det är Han {lovad vare Han} som prövar dig lindra prövningarnas smärta för dig. Ty Han, vars rådslut drabbar dig, är också den som lär dig träffa det rätta valet.
{98} Om någon tror att Hans välvilja är åtskild från Hans rådslut beror detta på kortsynthet.
{99} Du behöver inte frukta att vägarna till Gud ter sig dunkla för dig men väl att lidelsen överväldigar dig.
{100} Lovad vare Han som beslöjar hjärtehemligheten hos de utvaldas skara genom människans yttre och som uppenbarar sig med gudomligt majestät i det vittnesbörd tillbedjan utgör.
⇑
{101} Begär ej svar av din Herre på frågan varför din begäran dröjer utan svara själv på frågan varför ditt uppförande släpar efter!
{102} När Han till det yttre gjort dig underdånig sin befallning och till det inre förlänat dig underkastelse under sin makt har Han verkligen överväldigat dig med sin gunst.
{103} Det gäller inte om varenda en, vars utkorelse är fastställd, att hans frälsning därmed också är fullbordad.
{104} Ingen utom den okunnige föraktar litanior. Ty den andliga inströmningen är ju till finnandes i Den Kommande Världen medan litanian upphör i och med att Denna Världen upphör; och det man lämpligast bör bekymra sig om är just det, vars förekomst ej kan ersättas med något annat. Nu är det ju just så, att det är Han som begär litanian av dig medan det är du som begär den andliga inströmningen av Honom – och det du begär av Honom, vad är det i jämförelse med det Han begär av dig?
{105} Hjälpen kommer i den utsträckning man är beredd att ta emot den, och ljusstrålarna sprider ut sig i förhållande till renheten hos hjärtehemligheterna.
{106} Då den försumlige vaknar till funderar han över vad han skall göra, medan den förståndige funderar över vad Gud skall göra med honom.
{107} Gudstjänarna och asketerna räds verkligen varje ting på grund av deras frånvaro från Gud i varje ting de kommer i kontakt med. Men hade de blott skådat Honom i varje ting de kommer i kontakt med skulle de ej rädas någonting.
{108} Han har befallt dig att i Den här Världen betrakta Hans skapade varelser medan Han kommer att blottlägga sitt väsens fullkomlighet för dig i Den andra Världen.
{109} Han vet beträffande dig att du väntar på Honom i otålighet, så därför låter Han dig under tiden skåda det som utgår från Honom.
{110} När Gud får veta av dig att du är uttråkad varierar Han lydnadsgärningarna för dig. Och Han vet vilken glupskhet som finns hos dig, så därför förbjuder Han dem för dig under vissa tider för att förrättandet av den rituella bönen – och inte bara tanken på den – istället skall utgöra din angelägenhet; ty alla förrättar inte bön som ber.
⇑
{111} Den rituella bönen är en rening för hjärtana och öppnar porten till de fördolda tingen.
{112} Den rituella bönen är platsen för det förtroliga gudsanropet och källan till den ömsesidiga troheten. I den utvidgar sig hjärtehemligheternas sfärer, och i den strålar ljusstrålarnas strålglans; eftersom Han känner människans svaghet minskade Han (det av Profeten Muhammad fastställda) antalet dagliga rituella böner från femtio till fem. Men eftersom Han också känner människans behov av nåd utökade Han deras omfång istället.
{113} När du kräver kompensation av Gud för en gärning utkräver Han uppriktighet av dig beträffande gärningen. Men det räcker med att du hyser en känsla av oklanderlighet beträffande din gärning för att det hos Gud skall väcka misstanke beträffande din uppriktighet.
{114} Sök ej kompensation av Gud för en handling som du egentligen ej själv utför. Som belöning för en handling räcker det att du får den av Gud till att utföra.
{115} När Han vill manifestera sin godhet för dig skapar Han själv handlingen men låter dig sedan utföra den.
{116} Om Han utlämnar dig åt dig själv kommer man aldrig att sluta finna fel hos dig. Men om Han manifesterar sin givmildhet i dig kommer det inte att finnas någon ände på lovprisningarna av dig.
{117} Knyt an till kvaliteterna i Hans gudomsväsen medan du förverkligar kvaliteterna i din tjänargärning.
{118} Han har förbjudit dig att göra anspråk på det som ej tillkommer dig bland det som hör till de skapade varelserna. Skulle då Han – som är Världarnas Herre – tillåta dig att göra anspråk på Hans attribut?
{119} Hur skulle naturens lagar kunna genombrytas till ditt gagn (så att du får uppleva mirakel), då du inte själv förmår bryta igenom din själs inrutade livsmönster?
{120} Lösningen på ditt problem ligger inte i att du begär mer av Gud utan i att du själv främjar ett dygdigt leverne.
⇑
{121} Inget vädjar för dig hos Gud så som trångmål, och inget påskyndar gåvor till dig från Gud så som ödmjukhet och behov av hjälp.
{122} Vore det inte så, att du inte kunde nå Honom förrän efter att ha avlägsnat dina brister och utplånat dina pretentioner, skulle du aldrig någonsin kunna nå Honom. Vill Han däremot leda dig fram till sig överskyler Han dina egenskaper med sina egenskaper och dina kvaliteter med sina kvaliteter. På så sätt förenar Han dig med sig genom det som utgår från Honom till dig, inte genom det som utgår från dig till Honom.
{123} Vore det inte för att Hans godhet överskyler gärningarna skulle ingen gärning befinnas värdig att godtagas av Honom.
{124} Du är i större behov av Hans fördragsamhet då du är Honom lydig än då du är Honom olydig.
{125} Detta att Guds godhet överskyler ens olydnad har två aspekter: dels att bli överskyld så att man inte begår någon olydnad alls, dels att bli överskyld då någon olydnad ändå begås. Den stora hopen bönfaller Gud den Allrahögste om att bli överskylda under själva olydnaden – under fruktan att upptäckas och degraderas i folks ögon. Den utvalda skaran bönsöker Gud om att bli överskylda från att begå någon olydnad alls – under fruktan att falla inför den sannskyldige Konungens blick.
{126} Den som ärar dig ärar i själva verket hos dig Hans godhet att överskyla dig – så tacka Den som överskyler dig, inte den som ärar och prisar dig!
{127} Din verklige följeslagare är den som färdas tillsammans med dig i fullt medvetande om dina svagheter – och denne är ingen annan än din Mästare, Den Givmilde; din bäste följeslagare är den som söker dig för din egen skull och inte på grund av något hos dig som gagnar honom.
{128} Om den inre visshetens ljus strålade för fullt skulle du få se Den Kommande Världen så nära inpå dig att du inte ens skulle behöva färdas till den. Och du skulle få se förmörkelsens täcke falla över Denna Världens lockelser.
{129} Det som avskärmar dig från Gud är inte detta, att det skulle finnas något som existerar jämte Honom – ty det finns ingenting som existerar jämte Honom – utan det är din inbillning att något existerar jämte Honom som avskärmar dig från Honom.
{130} Om Han inte uppenbarade sig bland de skapade varelserna skulle de inte bli synliga. Men om Hans attribut uppenbarade sig skulle Hans skapade varelser förblekna.
⇑
{131} Han uppenbarar varje ting därigenom att det är Han som ligger bakom allting, och Han innesluter varje tings existens emedan det är Han som är den som är verkligt uppenbar.
{132} Han har givit dig tillåtelse att betrakta det som finns hos de skapade varelserna, men Han har inte tillåtit att du sysselsätter dig med de skapade varelsernas själva väsenden. Med orden »Säg ›Betrakta det som finns i himlarna !‹ […] » (Koranen 10:101) har Han öppnat insiktens port för dig. Men Han har inte sagt ›Betrakta himlarna!‹ för att inte därigenom visa dig hän mot himlakropparnas väsenden.
{133} Världarna består genom Hans bekräftelse av dem och upplöses genom enheten av Hans vara.
{134} Folk lovprisar dig för det de tror sig veta om dig. Men förebrå dig själv för det som du vet finns i din själ!
{135} Då den troende beröms blygs han inför Gud den Allrahögste för att prisas för en kvalitet som han ej kan omvittna hos sig själv.
{136} Den mest insiktslöse är den som överger den inre visshet han äger för andras tyckande.
{137} Om Han släpper lös lovprisandet av dig och du icke befinner dig värdig, lovprisa då Honom istället för det Han är värd!
{138} Då asketerna beröms blir de beklämda på grund av att de ser lovprisningarna härröra från folket. Men då gudskännarna beröms blir de upprymda på grund av att de ser lovprisningarna härröra från den verklige Konungen.
{139} Om du är sådan att du blir upprymd då du får något men beklämd då du berövas något, så slut härav att du fortfarande befinner dig på barndomsstadiet och att du ännu brister i ärlighet vad gäller din gudshängivenhet.
{140} Om du begår en synd, så låt inte detta vara en orsak som får dig att förtvivla om att uppnå rättsinnighet gentemot din Herre, ty kanhända är detta den sista synd som förutbestämts för dig.
⇑
{141} Om du vill att hoppets port öppnar sig för dig skall du betrakta det som utgår från Honom till dig. Vill du att fruktans port öppnar sig för dig istället skall du betrakta det som utgår från dig till Honom.
{142} Ibland lär Han dig mer under en natt av beklämdhet än vad du förmår lära dig under en strålande dag av upprymdhet; »[…] ni vet ej vilken av dem är mest gagnelig för er […]» (Koranen 4:11).
{143} Hjärtana och hjärtehemligheterna är de ställen där ljuset har sin upprinnelse.
{144} Det finns ett ljus nedlagt i hjärtana och dess källa är det ljus som strömmar in från de osynliga världarnas skattkammare.
{145} Det finns ett ljus med vilket Han blottlägger sina skapade varelser för dig. Men det finns ett annat ljus med vilket Han blottlägger sina attribut för dig!
{146} Ibland gör hjärtana halt inför ljuset precis som själarna inför tingens ogenomtränglighet.
{147} Han har övertäckt hjärtehemligheternas ljus med de synliga tingens ogenomtränglighet, emedan Han betraktar deras ljus som alltför vördnadsbjudande för att förslösas genom blottläggning eller för att uppmärksammas genom offentliggörelse.
{148} Lovad vare Han som ej ger tecken åt sina Vänner – utom där Han redan givit tecken som visar hän mot Honom. Och lovad vare Han som ej låter någon komma till Hans Vänner – utom den som vill bli ledd till Honom.
{149} Ibland inviger Han dig i sitt rikes fördolda värld men beslöjar din insyn i gudstjänarnas hjärtehemligheter.
{150} Om någon upptäcker gudstjänarnas hjärtehemligheter utan att låta sig formas av den gudomliga barmhärtigheten blir hans upptäckt till en prövning och orsak till att han ådrager sig olycka.
⇑
{151} Själens lott i olydnaden är uppenbar och tydlig, men dess lott i lydnaden är förborgad och gömd. Att bota den själ som gömmer sig bakom lydnaden blir därför en jobbig behandling.
{152} Ibland drabbar dig förställningen även där ingen ser dig.
{153} Din upptagenhet med att folk måtte känna till din utkorelse är ett tecken på att du brister i uppriktighet beträffande din tjänargärning. Göm folks blickar på dig i Guds blickar på dig! Och lämna därhän deras intresse i dig och omvittna istället Guds intresse i dig!
{154} Den som känner Gud omvittnar Honom i varje ting. Och den som tillintetgörs genom Honom blir frånvarande från varje ting. Och den som älskar Honom föredrar inte något annat framför Honom.
{155} Det som beslöjar Gud för dig är Hans totala närhet till dig. Ja, Han beslöjar sig genom sin totala uppenbarelse och döljer sig för synen genom sitt ofantliga ljus.
{156} Tro inte, att ditt enträgna bedjande kan motivera Hans givande! Annars kommer din förståelse av Honom att avta. Nej, måtte ditt enträgna bedjande istället vara resultatet av en uppriktig tjänargärning och ett utslag av att du fullföljer Herradömets krav (på rättsskipning)!
{157} Hur skulle ditt bedjande, som äger rum i tiden, kunna vara orsak till Hans givande, som föregår tiden? Evighetens beslut är alltför upphöjda för att relatera sig till orsaksförhållanden.
{158} Hans omtanke om dig beror inte på någonting hos dig. För var fanns du, när Hans omtanke mötte dig och när Hans försorg gick dig till mötes? I Hans evighet finns ej ”uppriktiga gärningar” eller ”andliga tillstånd”; nej, i den finns endast den rena välgärningen och den omätliga nåden.
{159} Han vet, att gudstjänarna längtar efter att Hans omtankes hemlighet skall bli synlig. Därför har Han sagt: »Han utmärker vem Han vill med sin barmhärtighet […]» (Koranen 3:67) Men Han vet, att om Han lämnade dem sålunda skulle de överge den goda gärningen i förlitan på evigheten. Därför har Han sagt: »[…] sannerligen, Guds barmhärtighet är nära dem som gör gott.» (Koranen 7:54)
{160} Varje ting har sin grund i den gudomliga viljan, men denna har inte sin grund i någonting.
⇑
{161} Ibland leder den sufiska etiketten till att sufierna slutar upp med att ställa krav. Det gör de i tillit till den livs-lott Han tilldelat dem och till följd av sin upptagenhet med att att ihågkalla Honom istället för att be Honom om saker och ting. Vidare, må den som försumligheten har framgång hos påminnas! Och må den som slarvet har makt över göras uppmärksam!
{162} Att drabbas av umbäranden blir till festdagar för aspiranterna.
{163} Ibland finner du i umbärandena den andliga tillväxt som du ej finner i fastan och bönen – umbärandena blir till bord med gåvor.
{164} Förbered dig på fattigdom och utblottelse, om du vill att gåvorna skall tillfalla dig. »Ty allmosorna är avsedda för de fattiga […]» (Koranen 9:60)
{165} Förverkliga dina egna kvaliteter, så skall Han bistå dig med sina kvaliteter.
Förverkliga ödmjukheten hos dig själv, så skall Han bistå dig med sin härlighet.
Inse din egen oförmåga, så skall Han bistå dig med sin förmåga.
Inse din egen svaghet, så skall Han bistå dig med sin styrka och sin kraft.
{166} Ibland ges karisman åt den, vars rättrådighet ej är fullkomlig.
{167} Ett tecken på att det är Gud som försatt dig i ett läge är att Han fortsätter att bevara dig i det och att du uppnår goda resultat.
{168} Missgärningen tystar den som ger uttryck för sitt eget goda handlande. Men den som låter sig vara ett redskap för Guds goda handlande tystnar inte även om han begår en synd.
{169} De vises ljus föregår deras yttranden. Och där upplysningen har ägt rum, dit når också förkunnelsen fram.
{170} Varje ord som stiger upp ur hjärtat och ut i öppen dager bär hjärtats överklädnad.
⇑
{171} Om någon ges tillåtelse att förkunna skall hans förklaringssätt vara förståeligt i folks öron och hans antydningar skall vara tydliga för dem.
{172} Om du inte tillåtits att ådagalägga sanningarna träder de ibland i dagen i ett fördunklat ljus.
{173} Sufiernas förklaringssätt beror antingen på en översvämmande extas eller på målsättningen med en aspirants vägledning. Det förra är fallet med ”de framåtskridande”, det senare är fallet med dem som äger bestämdhet och är befästa genom egen erfarenhet.
{174} Sufiernas förklaringssätt utgör föda för lyssnarskaran – och du får inte mer därav än du kan äta.
{175} Ibland uttalar sig någon om en andlig station som han står och kisar upp emot, och ibland uttalar sig någon om den som nått upp till den; detta är intrikat utom för den som äger insikt.
{176} Det anstår ej ”den framåtskridande” att ge uttryck åt sina andliga inströmningar, ty detta minskar deras verkan i hans hjärta och hindrar honom från att vara sannfärdig gentemot sin Herre.
{177} Sträck inte ut din hand för att ta emot (något) från skapade varelser med mindre än att du ser att Den verklige Givaren i dem är din Herre. Om du förhåller dig sålunda kan du ta emot det som teologin ger dig sitt samtycke till.
{178} Ibland skäms gudskännaren över att lägga fram sitt behov för sin Herre på grund av sin förnöjsamhet med Hans vilja. Så hur mycket mer skulle han inte skämmas över att lägga fram det för Hans skapade varelser?
{179} Om två ting är (moraliskt) tvetydiga för dig, så betänk vilket av de två som är svårast för dig att utföra och välj det! Ty det som är (moraliskt) svårt att utföra är det (moraliskt) sanna.
{180} Ett tecken på att man följer lidelsen är att man har bråttom med överloppsgärningarna men slarvar med att utföra de föreskrivna förpliktelserna.
⇑
{181} Han har knutit de religiösa åliggandena till bestämda tider för att möjligheten att skjuta upp dem ej skall hindra dig från att utföra dem. Men Han har givit dig tillräcklig tidsmarginal för att du själv skall kunna välja tidpunkten.
{182} Han känner gudstjänarnas tröghet med att stå upp och tjäna Honom, så Han har förpliktigat dem till att lyda Honom. Han driver dem till sig iklädda förpliktelsens bojor: »Din Herre förundrar sig över folk som drivs till Paradiset iklädda bojor!» (Hadīth)
{183} Han har förpliktigat dig till att tjäna Honom men endast för att du skall kunna träda in i Hans Paradis!
{184} Om någon finner det konstigt att Gud kan rädda en människa från hennes lidelse och driva henne ut ur sin försumlighet har han förbisett den gudomliga allmakten: »[…] Ja, Gud äger makt över varje ting.» (Koranen 18:43)
{185} Ibland kommer mörker över dig för att Han skall få dig att inse värdet av de nådegåvor Han förlänar dig. Om någon inte lär känna värdet av välsignelser genom mötet med dem så gör han det genom förlusten av dem.
{186} Måtte inte inströmningarna av välsignelser göra dig så perplex att du ej uppfyller Hans anspråk på ditt tack, ty det är just sådant som flyttar ned din ställning.
{187} Om lidelsens sötma bemäktigar sig hjärtat blir det till en obotlig sjukdom. Endast en pockande fruktan eller en ångestfylld längtan kan fördriva lustan ur hjärtat.
{188} Liksom Han ej älskar en splittrad gärning, så älskar Han inte heller ett delat hjärta: den splittrade gärningen tar Han ej emot och det delade hjärtat går Han ej till mötes.
{189} Det finns ljus som tillåts nå fram (till hjärtat) och det finns ljus som tillåts träda ända in (i hjärtat). Ibland strömmar ljus över dig men finner ditt hjärta uppfyllt med bilder av skapade varelser, så det lämnar den plats där det steg ned. Töm ditt hjärta på ovidkommande ting, så skall Han fylla det med insikter i gudskännedom och med hjärtehemligheter!
{190} Tyck inte att Han är sen med gåvan, utan finn ( istället) ut hur sen du själv är med att vara uppmärksam på den!
⇑
{191} Det är möjligt att fullgöra skyldigheter under alla tidpunkter men det är omöjligt att fullgöra alla tidpunkters skyldigheter, ty inte en enda tidpunkt förflyter utan att Gud äger något nytt krav på dig eller utfärdar en tvingande befallning. Så hur skulle du under en tidpunkt kunna fullgöra en annan tidpunkts krav då du inte ens kunnat fullgöra Guds krav beträffande den första tidpunkten?
{192} Det du gått miste om i livet är oersättligt men det som tillfallit dig är ovärderligt.
{193} Du kan inte älska något utan att vara dess slav – men Han vill att du uteslutande skall vara Hans slav!
{194} Din lydnad gagnar ej Honom, ej heller skadar din olydnad Honom. Nej, Han har befallt dig den förra och förbjudit dig den senare på grund av det som kommer dig tillgodo därav.
{195} Om någon vänder sig till Honom ökar det ej Hans härlighet; ej heller minskar det Hans härlighet om någon vänder sig från Honom.
{196} Om du når fram till Gud är det i själva verket kunskapen om Honom du nått fram till, ty vår Herre är alltför upphöjd för att något skall kunna förena sig med Honom eller för att Han skall förena sig med något.
{197} Din närhet till Honom är till för att du skall kunna omvittna Hans närhet, ty vad finns det annars för jämförelse mellan dig och Hans närhets realitet?
{198} Sanningarna strömmar in i sin helhet under ett tillstånd av illumination, men först efter fasthållandet av dem i minnet äger belysningen (av dem) rum: »När vi läser upp det, följ då med i uppläsningen av det! Därpå åligger det oss att belysa det.» (Koranen 75:18-19)
{199} När de andliga inströmningarna strömmar till dig omkullkastar de rutinerna för dig: »[…] När konungar tränger in i en stad ödelägger de den […]» (Koranen 27:34) Den andliga inströmningen kommer från en mäktig Erövrares närvaro, och därför möter Honom intet utan att Han triumferar över det: »Nej, vi slungar sanningen mot det som är falskt så att den ödelägger det – och se, det förgås […]!» (Koranen 21:18)
{200} Hur skulle Gud kunna beslöja sig med något, då Han som beslöjar sig genom något är uppenbar och närvarande i det Han beslöjar sig genom?
⇑
{201} Förtvivla ej över att Han tar emot en gärning i vilken du ej förnimmer den gudomliga närvaron, ty ibland tar Han emot den gärning vars frukt ej mognat omedelbart.
{202} Vitsorda ej en andlig inströmning vars frukt du ej känner; syftet med regnmolnet är inte själva regnandet – nej, dess syfte är att frambringa frukter!
{203} Försök inte kvarhålla de andliga inströmningarna sedan de spridit ut sitt ljus och efterlämnat sina hemligheter. Ty i Gud har du rikedomar som gör allt annat överflödigt, men det finns inget som gör Gud överflödig för dig.
{204} Din strävan att kvarhålla annat än Honom är ett tecken på att du ej funnit Honom, och din ängslan att förlora annat än Honom är ett tecken på att du ej är förenad med Honom.
{205} Även om lyckan varierar i sina skepnader så kommer den ändå av att få skåda Honom och närma sig Honom. Och även om smärtan tar sig olika uttryck så kommer den ytterst av att Han är beslöjad för dig. Så orsaken till smärta är förekomsten av beslöjning, och den fullständiga lyckan består i att skåda hän mot Guds, Den Givmildes, ansikte.
{206} Det hjärtana förnimmer av bekymmer och ledsamheter beror på det de är hindrade från att se.
{207} Den fullkomliga lyckan för dig består i att Han förlänar dig det som fattas dig och hindrar dig från det som får dig att överskrida gränserna (för det som är tillåtet).
{208} Det du sörjer över är betydelselöst såväl som det som du gläder dig över.
{209} Om du ej vill bli avskedad, så åtag dig ej en överhöghetspost som ej kommer att bli varaktig för dig.
{210} Om saker och tings början frestar dig, så kommer tanken på deras slut att få dig att avstå (från dem); om deras utsida manar dig till sig, så kommer tanken på deras insida att avhålla dig från dem.
⇑
{211} För att få dig att avstå från Denna Världen har Han gjort den till en plats för allt som är annat än Han och till en härd av orenheter.
{212} Han vet att du inte godtar ett enkelt råd, så därför låter Han dig få en ordentlig smak av Denna Världen – vilket gör det lättare för dig att skiljas från den.
{213} Den gagneliga kunskapen är den vars strålar sprider ut sig i bröstet och med vars hjälp hjärtats omhölje avhöljes.
{214} Den bästa kunskapen är den som går hand i hand med fruktan. Om fruktan förenar sig med kunskapen är den för dig, annars är den mot dig.
{215} När du blir sårad av att folk inte längre kommer till dig eller av att de bemöter dig med skymfligt tal, vänd då tillbaka till den kunskap om Gud som finns hos dig. Men om kunskapen om Honom inte tillfredsställer dig, då blir din olycka att inte vara tillfredsställd med kunskapen om Honom värre än den olycka som kommer från den som är emot dig.
{216} Han har beordrat dem som är emot dig för att du inte skall förlita dig på dem. Han vill driva dig bort från varje ting, så att inget distraherar dig från Honom.
{217} Då du vet att Satan ej glömmer bort dig, så glöm då inte heller du Den som håller din pannlugg i sin hand.
{218} Han har skaffat dig en fiende för att med hans hjälp driva dig till sig, och Han har vänt din själ emot dig för att din inriktning mot Honom ej skall upphöra.
{219} Den som gör anspråk på ödmjukhet för egen del är i sanning den som är högmodig. Ty ödmjukhet existerar endast i förhållande till upphöjdhet. Så när du därigenom bekräftar upphöjdhet för egen del, så är du i sanning den som är högmodig.
{220} Den är inte ödmjuk som – då han ödmjukar sig – anser sig stå över det han gör. Nej, ödmjuk är den som – då han ödmjukar sig – anser sig otillräcklig i det han gör.
⇑
{221} Den sanna ödmjukheten är den som springer fram ur betraktandet av Hans storhet och ur uppenbarelsen av Hans natur; endast betraktandet av Hans natur kan driva dig ut ur din egen natur.
{222} Lovprisningen av Gud den Allrahögste hindrar den troende från att hembära tacksägelser till sig själv, och de rättigheter som tillkommer Gud hindrar honom från att tänka på sina egna förlustelser.
{223} Den är ingen älskare som av sin Älskade hoppas på kompensation eller begär något av Honom. Älskaren är den som utger sig för dig. Den du utger dig för är inte Älskaren.
{224} Om själarnas sfärer ej funnes skulle de färdandes färd ej kunna förverkligas. Ty det finns inget avstånd mellan dig och Honom, sådant att du skulle kunna tillryggalägga det genom en resa; inte heller finns det något brottstycke mellan dig och Honom, sådant att din förening med Honom skulle kunna utplåna det.
{225} För att kungöra din ställnings upphöjdhet bland Hans skapade varelser har Han placerat dig i den mellersta världen, mellan sitt konungarike och sitt himlarike. Du är en substans i vilken Hans universums pärlor ligger gömda i sina skal. Beträffande din kroppsliga natur är tillvaron tillräckligt rymlig för dig, men inte beträffande djupet i din andliga natur.
{226} Om de osynliga sfärerna inte öppnar sig för den som finns till i världen blir han fängslad genom sina egna begränsningar och instängd i sitt eget väsendes form.
{227} Så länge du ej skådat Skaparen lever du i relation till de skapade varelserna, men när du skådat Honom existerar de skapade varelserna i relation till dig.
{228} Upphävandet av den mänskliga naturen följer ej av vissheten om utkorelse. Nej, utkorelsen är jämförbar med dagssolens sken: den skiner på horisonten men härrör inte ur den. Ömsom skiner Hans attributs solar över din tillvaros natt, ömsom återtager Han detta från dig och skickar dig tillbaks till dina egna villkor. Så ”dagen” kommer inte inifrån dig och sedan till dig utan den strömmar över dig.
{229} Genom förekomsten av sina verkningar visar Han hän mot förekomsten av sina namn, genom förekomsten av sina namn mot orubbligheten i sina attribut, och genom förekomsten av sina attribut mot förekomsten av sitt väsen – ty det är omöjligt att ett attribut existerar genom sig självt.
För extatikerna avslöjar Han sitt väsens fullkomlighet, därpå sänder Han dem tillbaks till att betrakta Hans egenskaper, sedan återför Han dem till tillgivenhet till Hans namn och slutligen sänder Han dem tillbaks till att betrakta Hans verkningar.
Men för ”de framåtskridande” är det tvärtom, ty deras slut är extatikernas början medan deras början är extatikernas slut; dock icke entydigt så, ty ibland möts de på halva vägen medan den ene är på väg upp och den andre på väg ned.
{230} Värdet av hjärtanas och hjärtehemligheternas ljus är ovetbart förutom i himmelrikets osynliga värld, precis som himmelens ljus ej uppenbarar sig utom då man betraktar den synliga världen.
⇑
{231} Att omgående få smaka lydnadsgärningarnas frukter utgör goda nyheter för utövarna om belöning för dem i livet efter detta.
{232} Hur kan du söka kompensation för en gärning då det ju är Han som ger dig en allmosa genom den? Eller hur kan du söka belöning för en sanningsfullhet som Han skänker dig?
{233} Det finns sådana hos vilka ljuset föregår deras gudsihågkallandeböner, och det finns sådana vilkas gudsihågkallandeböner föregår ljuset. De senare ihågkallar Gud för att deras hjärtan skall bli upplysta. Hos de förra har däremot hjärtana blivit upplysta av ljuset, och därigenom ihågkallar de redan de facto Gud.
{234} Utsidan av gudsihågkallandet (dvs. dhikr-litanian) skulle ej finnas om den ej komme inifrån betraktelse och reflektion.
{235} Han gjorde dig till ett vittne innan Han bad dig att vittna (om Honom). Sålunda talar de yttre aspekterna om Hans gudomlighet medan hjärtana och samvetena förverkligar Hans väsens enhet.
{236} Han har förlänat dig tre nådegåvor:
1) Han har utvalt dig till en som ihågkallar Honom. Och vore det inte för Hans godhets skull, skulle du inte vara värdig att ihågkallandet av Honom strömmar genom dig;
2) Han har utvalt dig till en som är ihågkallad genom Honom, ty Han har bekräftat sin frändskap med dig;
3) Han har utvalt dig till en som är ihågkallad hos Honom – och på så sätt har Han fullkomnat sin nåd mot dig.
{237} Månget liv har långt levnadslopp men få andliga tillgångar medan det finns månget liv som har kort levnadslopp men är rikt på andliga tillgångar. Om någon välsignas under sitt liv kan han av Gud den Allrahögste erhålla välsignelser som faller utanför varje förklaring och symbolisk antydan.
{238} Det största självbedrägeri vore att göra sig fri från alla distraktioner men inte sedan vända sig mot Honom; eller att ha få hinder men sedan inte färdas mot Honom.
{239} Reflektionen är hjärtats färd i de skapade tingens sfärer. Reflektionen är hjärtats lykta. Så om reflektionen försvinner finns det därför ingen belysning kvar i hjärtat!
{240} Det finns två slags reflektioner: dels bekräftelsens och trons reflektion, dels betraktelsens och omvittnandets reflektion. Den förra hör till dem som är mästare i att förklara, den senare hör till dem som är mästare i att betrakta och begrunda.
⇑
Noter
1) Texten är översatt från är översatt från Paul Nwyias edition i Ibn cAṭā᾽ Allāh et la naissance de la confrérie šādilite, Beyrouth 1972, ss. 85–191.
2) Beträffande de dhikr-passager som förekommer i Sufiska visdomsord har jag – för att inte störa den löpande textläsningen – samlat dessa här för att med hänvisning till min inledning till Tartīb al-sulūk fī ṭarīq Allāh, 4. Att översätta dh∙k∙r ⇒ {17.–19.} förklara varför jag översätter former av dh∙k∙r med ”ihågkalla” och ”ihågkallande”.
De aktuella dhikr-ställena i Sufiska visdomsord är:
44 ♦ 161 ♦ 233 ♦ 234 ♦ 236
⇑
3.
Litteraturförteckning
• Ibn cAtā‘ Allāh al-Iskandarī: Kitāb al-hikam, inledning och översättning av Göran Ogén: Ibn Atā Allāh. Sufiska visdomsord – Förtroliga bönesuckar – Fyra brevutdrag. Lund 1997.
• Koranen.
— Corani textus arabicus, recensuit Gustavus Fluegel. Lipsiae/Leipzig 18583. (Zetterstéens översättning följer denna text och dess versnumrering.)
— Officiell egyptisk utgåva av den arabiska texten, 1342/1923.
Översättningar till svenska av:
— 1) K. V. Zetterstéen: Koranen. Översatt från arabiskan. Stockholm 1917 (omtryckt 1979) och
— 2) Mohammed Knut Bernström: Koranens budskap i svensk tolkning. Stockholm 1998.
• Nwyia, P.: Ibn cAtā‘ Allāh et la naissance de la confrérie šādilite. Beyrouth 1972.
⇑
Sufiska texter i översättning 